Jag tänker på alla gamla fina bordsdukar man kan hitta på loppisar. De som är slitna och fläckiga, kanske till och med trasiga. De är så fint pressade och även manglade. När man viker upp dem känns det ibland som om de varit hopvikta i decennier. Jag samlar dukar och återanvänder dem till målningar där flera lager av pigment från den jord, sten och lera jag bearbetar, lägger sig i textilierna och ger dem ännu en historia.
vänster: Jord från två olika uttorkade platser
Ett pågående projekt där jag samlar jord och stenar från olika platser på Öland, och processar marken till pigment som sedan blir kritor i torrpastell. Med kritorna gör jag målningar, som bär spår av de olika platsernas förändringar. Det kan t ex vara en eroderad kustremsa, en uttorkad göl, ett stenbrott på Alvaret. I målningarna är jag intresserad av att vara en utökad känslighet, en bit mark. Att vara mer mark än människa är en handling, en aktion, en motståndshandling. Det är en undersökning i det horisontella och en solidaritet med jorden.
Helena Wikestam 